12 oktober 2018
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig...
Hej igen vänner!
De senaste två veckorna här i Milano har minst sagt varit lite kaos och väldigt väldigt jobbiga för mig. För två veckor sedan fick jag nämligen reda på/bestämde jag och familjen som jag varit Au Pair hos nu i en månad, att jag inte ska fortsätta vara Au Pair hos dem. Vet inte om det är rätt att skriva ut här på bloggen varför och alla detaljer redan nu när jag fortfarande är kvar här i Italien men jag kanske kan förklara mer längre fram, men om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte till 100% själv vad det är som varit problemet eller vad som hänt, men iallafall så bestämde (fick jag veta) vi att jag inte ska vara kvar hos dem till december som planerat vilket jag blev väldigt ledsen över.. Jag var definitivt INTE klar med Milano och Italien och jag skulle INTE hem ännu.
Hur som helst så fick jag iallafall bo kvar hos familjen fram tills att jag förhoppningsvis skulle hitta en ny familj att flytta in hos och blir deras Au Pair, och en så kallad "ReMatch-process" drog igång där jag återigen fick börja försöka matcha med familjer (precis så som i våras innan jag kom hit). Jag och min familj som jag var hos/är hos var- och är fortfarande vänner, men det kändes såklart konstigt att vara kvar hos en familj som egentligen inte ville att jag skulle vara hos dem (kan ju förtydliga att jag inte gjort något dumt, men vill som sagt inte skriva ut alla anledningar till att jag fick börja en ReMatch redan nu, utan det kan jag göra i framtiden). Det kändes väldigt märkligt, men det jobbigaste av allt var att inte veta om jag skulle få stanna kvar i Milano och om min resa skulle sluta redan nu, en månad efter att jag kom hit... Det var ju inte riktigt så som det var tänkt, och jag ÄLSKAR ju Milano och var som sagt verkligen inte redo för att åka hem redan nu.
Jag skrev till alla familjer i Milano som jag fick skickade till mig av Au Pair-organisationen och sedan kunde jag ju bara vänta på att få svar tillbaka och förhoppningsvis hitta en perfect match så att säg haha. Det gick väldigt trögt i början och allt jag tänkte på var om jag skulle behöva avsluta detta äventyret redan nu, om det fanns familjer som ville ha mig en så kort period som fram till december, hur många andra som söker, hur länge skulle jag vänta innan det var dags att börja boka en flygbiljett hem?! Hade en intervju förra torsdagen men där blev det inget, men så i söndags skrev en till familj (kallar den X) till mig och frågade om jag kunde komma hem till dem nu i onsdags för en intervju. Och vet ni? Igår fick jag besked om att jag redan nu på söndag flyttar in hos familjen X och blir deras nya Au Pair. Jag är SÅ lättad och glad över att allting löste sig, för det var bannemej i sista sekunden. Hade inte jag och denna familjen klickat så tror jag faktiskt att jag just nu suttit och bokat en biljett hem i början av nästa vecka...
Så ja, detta har verkligen inte varit lätt. Jag har gråtit och gråtit, och gråtit lite till. Men emellan allt gråtande så har jag även känt mig väldigt stark. Så mycket starkare än vad jag trodde att jag var, och jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv som tog mig igenom detta i princip helt ensam (med stöd hemifrån på telefon och med hjälp av mina fina vänner, framför allt Sara, som jag fått här nere ❤️ Och Niklas som var här över helgen såklart (mer om det senare), men ändå ensam här på plats).
Den här första månaden blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men allt löste sig tillslut. Jag får stanna kvar här i Milano och förhoppningsvis flyttar jag in hos en fantastsik familj 🇮🇹 Nu börjar jag om med nya krafter!
What doesn't kill you makes you stronger!