Även om jag älskar Milano och verkligen trivs här, både trivs i just Milano med mina vänner men också med mina "arbetstider" och uppgifter som Au Pair, så finns det saker som varit och är ganska jobbiga också såklart. Allt är inte lyxiga pastaluncher, gelato, gott kaffe, utflykter till andra städer och dans på barerna med rosor & prosecco här i Italien, även om jag gärna låtsas och tror att jag lever i någon slags italiensk saga haha (det gör jag ju också faktiskt hehe, men inte bara) 👑🇮🇹 

 

Till expempel så har denna resan varit en stor utmaning för mig vad gäller att vara ensam/själv. Jag visste redan innan att jag är väldigt "beroende" av att alltid kunna prata med någon och ha folk nära, men har förstått det ännu mer här. Nu har jag ju haft väldigt väldigt väldigt tur med att ha fått riktiga vänner som jag verkligen trivs med och som jag tycker om jättejättemycket här, och som jag både har superkul med men också känner att jag kan prata med om både glatt och tråkigt. Men så fort jag har dagar då vi inte kan ses så blir jag ofta ganska ledsen faktiskt. Oftast inte ens över något speciellt, och inte för att jag aktivt tänker eller känner "oj vad ensam jag är" utan det bara blir så.. Och jag tror att det handlar en del om att jag är en person som vill dela allt jag gör och känner med andra, jag vill liksom bara säga en så enkel sak som "hjälp vilket fint hus" högt, inte bara tänka det för mig själv. Å sen även att man har så mycket tid till att tänka och känna när man är själv såklart, och det finns väldigt mycket att tänka och känna när man åker ensam till ett nytt land och flyttar in hos en annan familj.. Både bra och "dåliga" tankar såklart.

 

Dock så tror jag ju att denna resan redan har, men framför allt kommer fortsätta visa sig ha lärt mig väldigt mycket om mig själv och hur jag fungerar på många sätt, till exempel att jag kan klara mig ensam även om det ibland känns jobbigt. Det är liksom inte farligt att vara ensam/själv, och det är inte heller farligt att känna sig ensam ibland (förstår självklart att det är värre om man faktiskt ÄR helt ensam också). Och jag behöver inte dela ALLT som händer med andra, ibland upplever man saker ensam och det kan också vara fint och roligt! 

 

Oj oj haha, vad långt det blev här om ensamhet.. Det jag ville ta upp var egentligen bara att det inte alltid är "VILKEN ROLIG DAG, TJOHO vad jag har gjort mycket skojj". Utan vissa dagar har det bara känts ensamt och jag har saknat kramar hemifrån extra mycket ❤️ Men jag har faktiskt aldrig känt på riktigt att jag vill åka hem. Förutom när Nicke åkte härifrån efter att han hälsat på och jag skulle tillbaka till min förra familj som egentligen inte ville ha mig där (läs mer om det här). Det var faktiskt riktigt riktigt jobbigt och jag funderade faktiskt ett tag på att bara ge upp och åka hem.. Vilket jag är SÅ GLAD att jag inte gjorde. Jag var ju faktiskt inte klar med Milano! Och det är jag inte nu heller. Vet inte om jag någonsin kommer vara helt klar med Milano och Italien haha 🤷🏽‍♀️

- 

Detta skrev jag för ett tag sedan, men idag är faktiskt en sådan dag som jag varit ganska ledsen. Jag har varit själv hela dagen och gått runt och tänkt extremt mycket på en massa olika saker. Det har liksom bara varit jag och mina tankar och det är inte alltid så lätt. Och det är det väl inte hemma heller alltid, men det är annorlunda här när jag har så himla mycket tid för mig själv vissa dagar och när man är så långt hemifrån.. 

 

Ja, jag vet väl egentligen inte vart jag vill komma med det här. Jag vill väl bara som sagt visa att det inte alltid är lyx, middagar, gott kaffe och glass här borta som det kanske verkar som ibland 😯 Och det finns egentligen mer saker jag skulle vilja skriva om som inte tillhör den där Milano-lyx-bubblan som jag oftast visar upp - men jag tror att jag får ta det när jag kommit hem utav olika anledningar.

 

Nu ska jag snart fixa middagen inför kvällen och sedan ringa mamma ❤️ Tur att telefonen uppfanns haha 🙏🏼 Det borde uppfinnas nånting som gör att man kan få kramar också!!